¨Tyvärr vann Mölndal serien¨

Detta yttrande fälldes av en besviken Tvååker speaker vid prisutdelningen.

Resan mot elitserien började dock tidigare än så.
Sjunde oktober, destination Olofström.
Coach Wallin svarade för en heroisk insats, då hon klarade oss helskinnade igenom Smålands djupa skogar.

Lördag morgon, match mot Möllan.
Vi var något spända då det var ett gigantiskt favorittryck som vilade på våra späda axlar.
Själva visste vi inte riktigt var vi stod.
Möllan avverkades dock relativt smärtfritt och likaledes, även, i tur och ordning, Bergkvara, Carlstad och Olofström. Skönt!

På kvällen gjorde vi ett besök i Karlshamn, Boggans hemstad.
På vägen hem pekade Ingrid stolt ut genom rutan för att visa Asarum, hembyn.
Ingen i damlaget har dock så välutvecklade reflexer att vi hann se något.
Resten av hemresan tillbringades sjungandes gamla folkkära hitar ledda av körledaren Malin Lund och snart hade dagens alla spänningar släppt.

Den 19 november, dagen efter ICT-succén, var det dags för sammandrag nummer två i Mölndal.
I första matchen hade vi våra främsta konkurrenter om seriesegern, de unga tjejerna från Tvååker.
Att Majsan var på hugget kunde vi redan vid fredagens invigning se, då hon tog musten ur självaste JO Waldner, genom att i våldsam fart avverka inmarschen (detta var förmodligen förklaringen till JO:s något bleka insats).
Att även Malin ¨Yttervarvet¨ Nylin hade tankarna på annat håll märkte vi när hon helt överraskande bjöd Saive på en sightseeing i den fullsatta A-hallen.

Mot Tvååker var hela laget oerhört tänt och dessutom hade vi marginalerna med oss.
Kanske var det stödet från MBTK:s egen Black Army, Maria Nätterdahl, som avgjorde till vår fördel.
Resultat 8-2.
Stora siffror som skulle visa sig bli mycket värdefulla i slutändan.
Resten av matcherna blev något av en transportsträcka.

I januari var det dags för en tur till Falköping.
Allt gick enligt planerna fram till söndagens avslutande match, återigen mot Tvååker.
All marginal som vi haft med oss i Mölndal, vändes här mot oss.
Den enda som nådde upp till normal standard var Nylin. Det blev förlust med 6-8.
Det vi helst minns från denna resa är Majsans obstetriska spådom, angående vissa gravida pingis-spelare.
Denna föreställning bjöd fröken Nätterdahl på vid intagandet av lördagens måltid.

Inför sista serieomgången i Tvååker hade vi fortfarande avgörandet i egna händer.
Efter en gigantisk (favoritord) viljeinsats stod vi äntligen som seriesegrare!
På kvällen var det dags för MBTK-bankett, arrangerad av Björn Berlusconi på Krokslätts pizzeria.
Damlaget tog det dock mycket lugnt denna afton då vi hade årets viktigaste uppgift framför oss, kvalet i Malmö 7-8 april.

Lördag morgon 7 april, match mot Malmö från elitserien.
0-6 (!) efter en viljelös insats, då vi känt oss slagna på förhand.
Vi lovade varandra att i söndagens match mot Safir (vi var tvungna att vinna denna för att gå upp) skulle det bli riktig tändning.
Det skulle både synas och höras att MBTK ville vinna.
Vi startade redan på lördag eftermiddag, då vi, efter ett tag, avnjöt matchen mellan Malmö och Safir.
Malin Lund fällde en redan klassisk kommentar, vilken dock ej lämpar sig för tryck.
Efter att ha intagit en pastamåltid till tonerna av hysterisk fiolmusik, fick plötsligt någon i laget enorma eller kanske snarare gigantiska (ordet igen!) krafter, vilket yttrade sig i ommöblering av ett hotellrum, där bl a toaletten blev vardagsrum.
Detta var ett tecken, vi var på G.
Efter en härlig laginsats, där alla spelare bidrog med matchvinster och bänken med högljudda gap, var vi framme vid målet, Elitserien.

Vi som utförde denna bragd (och många andra) var Malin Lund, Jessica Andrén, Ingrid Bogren, Malin Nylin, Maria Nätterdahl och självklart The coach, Yvonne Wallin.